Etikettarkiv: ledsen

ÅUF dag 2 – Instängda känslor

Jag vet inte vad det är för fel på mig – inte i kontakt med mina känslor?
Typ…
Jag kan inte gråta och kroppen gör allt för att förhindra tårar.
Speciellt sedan jag kom till Elsa programmet igår.
Jag vet inte varför, så… varför?
Jag känner att jag är trött på att gråta så fort det är nått.
Vill inte grina för minsta lilla och jag är trött på att låta alla runt mig behöva lyssna på mitt gråtande.
Psykolog tiden idag gick därför inte bra – helt värdelöst!!!
Linnea märkte att något var fel, men jag delade bara med mig ytterst lite av mina tankar.
Skulle jag släppt på allt hade bomben kommit – BAM tårar likt Niagarafallen.
Vill inte, orkar inte.
MEN jag VET att jag verkligen behöver släppa bomben lös.
Så det är min läxa till mig själv, bomben ska släppas lös DENNA vecka.
För nästa vecka är jag hemma och då är det försent.
Ååååh blir bara så trött på mig själv – ställer till det.
Imorgon är en ny dag och jag HOPPAS verkligen morgondagen blir bättre!

Idag har jag haft psykologsamtal som sagt.
Sedan vart på smärtcentrum och haft möte med programmets ena smärtläkare.
Det gick bra, sas inte så mycket.
Fick propavan utskrivet då jag inte sover lika bra utan dom.
Tar ju alltid sömntab här på sjukan och sover alltid så mycket bättre då.
Så nu ska jag ta dom varje kväll – skönt!
Efter det hade vi gruppsamtal om hur allt gått hemma i 1 mån och vad vi ville ha hjälp med denna vecka.
Jag var tyst som en mus, dels hade jag smärta från helvetet men sen även pga ovanstående.
Höll inne allt. Hade ingen ork att hålla på och älta osv.
Det märktes även då att läkarna märkte att nått var fel.
De fick TVINGA ur mig svaren och fick hela tiden tjata på mig att jag skulle vara med i samtalet.
Jag ville helt enkelt inte vara där överhuvudtaget, ville rusa ut.
Allt för att stoppa ett mental breeakdown…
Alla är ju vana att det är jag som pratar mest, pratar i munnen på dom och alltid har SÅ mycket att säga.
Men idag – inte ett ord knappt.
Men man får ha såna dagar med – även jag kan vara tyst!

Ska byta smärtstillande imorgon, bort med temgesic och in med oxynorm.
Haft oxynorm förr tillsammans med oxycontin.
Har ingen bra erfarenhet av någon av dem.
Men jag gick på sjukligt höga doser av oxycontinen (60 mg om dagen) så det mesta som var fel berodde nog på oxycontinen.
Så det är värt att prova för det funkar verkligen inte med temgesicen som ger mig huvudvärk och migrän.
Hoppas dom funkar och att jag kan komma ner i smärtan!

Nu ska jag börja kolla på säsong 2 av Hart of Dixie.
Natti!

Saknar lika mycket som vanligt – extra mycket just nu.
Vill bara krama om dom och sova till Kiros snarkningar.
Åh måste sluta titta på bilderna, det kom precis en tår.
Matte älskar er!

20131002-125252.jpg
20131002-125302.jpg
20131002-125238.jpg

På Strömsholm med Kiro

Orkar inte mer, jag blir tokig av detta.
Nu sitter jag med Kiro på Strömsholm IGEN.
Fick åka in akut då han hade blod i sin avföring.
Vilket såklart inte är bra, men det är så mycket annat konstigt med honom oxå.
Han blir bara mer och mer slö, deppig och olik sig själv.
Det ska inte vara så här har vet sagt, hängiga och flåsiga är normalt plus att de kan bli lite nere.
Men det ska inte vara jordens skillnad på honom.
Visst att alla hundar är olika och vissa blir säkert mer olika sig själv än andra.
Men man känner sin hund bäst själv och jag vet att det är nått mer fel.

Han vägde 28 kg, nästan 29 kg när han kom in första gången för nån vecka sedan.
Idag vägde han bara 26,3 kg och det är på tok för lite.
Han ser ut som ett skelett, ryggraden syns jätte tydligt.
Likaså revbenen och jag tycker även han ser smal ut i ansiktet.
Han har tappat jätte mycket muskler så han ser smal ut pga det med, vilket är normalt.
Hans kiss stråle är långsam, det finns liksom inget tryck i den.
Det är inte heller bra med tanke på hur sjuk han har varit för nått år sedan när han hade urinkristaller som vi kämpade med.
Specialmat och medicin mot det och då hade han inget tryck i strålen heller.
Så ska det inte vara, de ska kissa som vanligt men mycket mer då de dricker så otroligt mycket.

Just nu väntar jag på att de ska ropa in mig igen för 4 gången.
Vi va precis inne och gjorde ultraljud nr 3.
Kiro va måttligt irriterad över att behöva hoppa upp och vältas omkull till ryggläge, för tredje gången!! Haha.
Men han är sten cool, han ligger där på rygg och är helt blixt stilla.
Han får jämt så mycket beröm av alla för att han just är så lugn och cool!
Nr 1 kollade hon njurarna, urinblåsan, urinröret, mjälten och allt som finns i magen, förutom levern.
Nr 2 tog de ett urinprov med en spruta genom huden rakt in i urinblåsan, vilket han gjort massa gånger förr.
Vi glömde bort att göra det vid undersökning nr 1 nämligen.
Nr 3 kollade hon levern för att levervärdet från blodprovet va jätte högt.
Ett normalt värde ska ligga under 1,7 och Kiros låg på 19!!!
Så det är jätte jätte högt alltså.
Förmodligen beror detta på medicinerna han äter mot borelian och polyartriten (hans led sjukdom) men de vet inte till hundra än.

Får panik på det här, orkar inte mer och det känns som att just den meningen ”orkar inte mer” är en mening jag skriver på tok för ofta 😦
Varför händer det ALLTID något?!
Jag säger det igen och igen, jag är jordens största otursfågel!

Återkommer när vi är klara här på Strömsholm.
Lite bilder från idag än så länge.

Vi tränar alltid lite i undersökningsrummen när vi blir ensamma.
Han är så duktig så, allt för godis 🙂

20130801-163717.jpg

20130801-163722.jpg

20130801-163736.jpg

20130801-163739.jpg

20130801-163743.jpg
Så här smal är han nu! 😦

20130801-163807.jpg

Disel

Fick ett par kort på Disel som brukar vara omöjlig att fota, lilla tjockisen!
Blev många tårar igår när vi myste och jag sedan fick lov att lägga ut han på blocket.
Fy vad det sved och jag vill inte ens tänka på hur det kommer bli utan honom här hemma.
Vill absolut inte ens tänka på hur det ska gå att sära på bröderna.
Dom är ju så sjukt tajta, Dino och Disel.
Men måste man så måste man 😦

20121209-120529.jpg

20121209-120538.jpg

20121209-120608.jpg

20121209-120616.jpg

20121209-120621.jpg

20121209-120626.jpg

20121209-120630.jpg

20121209-120634.jpg

Lättar lite på hjärtat

Ja snart fyller jag år, om mindre än 1 månad.
Hela 25 år blir jag den 15 dec.
Jag ska inte ha någon maffig 25 års fest som många har.
Jag ska ha mina närmaste bästa vänner över, dagen innan jag fyller på myskväll med sleepover för de som kan.
Ser fram emot det otroligt mycket.

Dock ser jag faktiskt inte fram emot mitt 25 års firande.
Det finns inget jag önskar som jag någonsin kommer att få.
Jag önskar mig inte kläder, presentkort eller pengar.
Jag är inte intresserad utav det, jag vill inte ha någonting i år förutom en sak.
CHILI fy gråter bara jag skriver hennes namn.
Hon ligger här bredvid mig i sängen på landet och jag blir lika tårögd som vanligt när jag tittar på henne och hon tittar tillbaka med den där speciella blicken som bara hon och jag har och som bara vi vet vad den betyder.
Det hon och jag har går inte ens att jämföra med Kiro och mig.
Vi har ett enormt band han och jag med men han är en väldigt envis och bestämd hund.
Medan Chili är en sån som vill vara till lags hela tiden, vill vara med mig jämt och hon gör vad jag än säger åt henne.
Jag kan träna lydnad och tävla med henne och vi har ett otroligt team band på plan.
Det som gör mig så ledsen med Kiro är att det är omöjligt att träna honom lös på en lydnadsplan då han ogillar andra hundar och jag litar inte på han för 5 öre eller inte ens 1 öre då han tyvärr har en sida som inte är allt för trevlig med andra hundar.
Med Chili är det helt tvärtom hon är lös jämt och skiter i alla andra hundar och vill bara vara med mig och där jag går där går hon.
Ett av mina största intressen är ändå att träna hund men med bara Kiro så är jag inte så intresserad av det.
Men med Chili så tränar jag gladeligen alltid båda två för då får jag ut mitt lyckorus med Chili på plan.

Om jag skulle vara egoistisk så skulle jag vilja skrika att jag mått piss i ett år och när Chili kom in i familjen igen, så lyste mitt liv upp enormt mycket och jag åkte till hundklubben direkt och träna vilket jag inte gjort på över 1 år.
Jag känner att jag förtjänar nått att må bra av efter detta år.
Jag har inte bett om NÅGOT som ska få mig att må bättre.
Jag har inte gjort ett skit i somras som varit ”kul” typ hyrt stuga med mina vänner, åkt utomlands eller bara tröst shoppat för tusentals kronor.
Jag har inte kunnat göra nått av detta för att jag inte äger en krona efter räkningarna är betalda varje månad.
Det tråkiga är att Danne har gjort massa kul i somras medan jag har mått skit men jag har väl inte bett om ett smack mer än godis?
Tycker inte han att jag förtjänar nått?

Ja som sagt, om jag skulle vara egoistisk så skulle jag känna så här och visst jag erkänner, jag tycker fan att jag förtjänar att få nått som jag mår bra av nu när jag fyller 25 år.
Jag mår inte bra av kläder och jag mår inte bra av smycken eller annat, det är bara en tröst för tillfället och gör än inte glad och lycklig i flera år.
Jag skulle må bra av en utlandssemester under tiden jag är där och sedan kan jag kanske leva på det i 2-3 v tills den lyckan är borta.

Jag har gråtit floder igår för att jag har ännu en gång pratat med Danne om att jag verkligen önskar att han kunde ändra sig och låta mig ta med henne hem.
Men han vägrar, han vill inte ha två hundar och det kostar bla bla bla.
Det som stör mig mest är att vi hade separerat när jag gav bort henne till lillebror och alltså har han inget med vårt avtal att göra och borde inte ens ha nått att säga om detta.
Men ingen vill väl gå emot sin sambo på det sättet.
Men det var sagt att om hon skulle flytta från lillebror så skulle hon tillbaka till mig och stanna kvar här för alltid, för att hon ska inte behöva ännu ett nytt hem.
Men det avtalet sket han ganska fint i kan man säga.

Jag märker på Chili att hon inte mår toppen.
Inget fel på min mamma och Micke dom sköter henne toppen.
Men jag som bott med henne ser saker, sånt som ingen annan ser.
Hon blir fortfarande helt förkrossad när jag åker hem.
Hon matvägrar och jag kan bara gissa nu men jag tror nog att hon väntar på att jag ska komma igen.
När jag är hos dom så är det i stort sätt bara jag som existerar för henne.
Hon skriker och krafsar på dörren när hon hör att jag kommer.
Hon skriker i säkert 3-4 min på mig när jag kommit innanför dörren eller släpper ut henne.
Hon hoppar på mig och ska direkt leka med mig.
Hon är sedan som ett plåster på mig.
Är jag hos dom så går det inte att ge Chili mat om jag är ute i stallet tex, hon äter bara om jag är inne och med henne i köket. Går jag, ja då går hon efter.
När jag sover kvar då är hon den som hoppar upp i sängen och gosar med mig först av henne och Kiro.
Sedan lämnar hon inte sängen om inte jag lämnar den.
Den kontakten vi två har ihop är ju väldigt svår att få och det kommer nog ”tyvärr” alltid att vara så här mellan oss så länge jag är regelbundet hos dom.
En stor anledning till att jag sover mycket hos dom är för att jag mår dåligt utan Chili och vill vara med henne och det kanske är fel av mig men jag kan inte rå för det.
Kontakten mellan mamma, Micke och Chili är väl inte toppen men jag tror hon lyssnar lite bättre nu iaf på dom.
Men hon är en typisk schäfer, enmanshund så in åt vassen!!!

När jag lämnar henne kvar och åker hem krossas mitt hjärta på nytt igen och igen.
Jag visste att det skulle bli tufft att ha henne i familjen igen fast denna gång så nära det bara går att bli, mor och dotter.
Men jag trodde inte att det skulle vara så här svårt som det är.
Jag ser hennes ögon som visar sån extrem besvikelse om och om igen när jag åker hem.
Jag tycker det är SÅ jobbigt att inte bara plocka med mig henne hem.
För det finns inget annat jag hellre vill göra!
Min fina prinsessa, vad tufft detta kommer vara för oss båda ett bra tag.
Men förhoppningsvis så blir det bättre med tiden.

Så därför känns det extra tungt denna födelsedag som ska vara den bästa sedan man fyllde 20 år.
Det finns en sak jag önskar mig och det kan jag inte få så då känns det som en enda stor besvikelse.
Gud vad bortskämd och otacksam jag låter.
Så är inte alls läget, jag skrev ju som sagt, om jag får vara egoistisk!

Mamma det finns en sak till jag önskar mig, EN HÄST 😀 Haha!
Jag har ju inte ALLS omöjliga och svindyra önskningar 😉
Önska får man alltid göra haha!

Jag har turen ändå att kunna rida när jag vill, hur mycket jag vill och gratis dessutom.
DET är ganska bortskämt!
Jag har även turen att jag åtminstone får träffa Chili när jag vill och det är jag väldigt tacksam för.
Förut såg jag henne inte alls, det var för jobbigt.

Om 1 h ca ska jag sadla Örnen och rida långturen för första gången.
Igår red vi i mycket bostadsområden och MYCKET trafik för första gången och jag var tok impad, han skötta det galant och vi korsa 90 väg 2 ggr och 70 väg 2 ggr plus att vi stod i en tvåfilig väg med massa bilar bakom oss.
Jag är tok nöjd 🙂