Detta skulle postats förra veckan men det har tydligen hamnat i utkast!
Torsdag 18 juli. Jag bara stirrar i det tomma intet.
Vet inte vad jag ska säga, göra eller hur jag ska reagera.
Jag har gråtit till och från ända sen i torsdags.
Sova? Vad är det?
VARFÖR? Varför måste ALLT alltid hända mig?
Om alla saker som sker mig och djuren är karma, då undrar jag verkligen va fan jag har gjort för ont för att förtjäna detta?
Det hade räckt med att jag fick sjukdomen endometrios OCH utreds snart för en andra sjukdom, adhd!
Det hade räckt med att Chili fick en livslång ögonsjukdom som måste behandlas VARJE dag med dyr medicin.
Men nej, nu ska det hända Kiro med!
Två hundar med två olika sjukdomar.
Fy fan, jag orkar inte mer.
Har redan lagt 2500 kr på Chili denna månad.
Jag har vart 2 ggr hos vet med Chili denna månad och nu en tredje gång.
JAG orkar inte mer!!!!
Det känns som att betongväggen är så jävla nära!
Jag är inte rik för det första och jag har nog med mitt eget för tillfället rent ut sagt.
Det började med att vi trodde Kiro var halt på vänster bakben i 3 dagar, men dag 4 hade han feber och var halt på vänster framben mest men det verkade som han var halt på alla 4 ben nästan.
Vi åkte in direkt till Strömsholm och han tempades till 40,7 graders feber så vi fick komma in före alla andra.
Han var slö, kunde inte gå alls så jag och husse fick bära honom överallt.
De satte in dropp på en gång och tog blodprover.
Han fick smärtstillande men hade fortfarande jätte ont!
De tog prov på borelia bland annat då hans symptom stämde in på det.
De bestämde ganska snabbt att han inte skulle hem, han skulle läggas in på intensiven.
När han skulle gå till sin bur så fick jag stå bakom varje hörn och dörr för att han skulle vilja gå framåt.
Han är så mattig ju så han pep lite då och då men kom sakta men säkert mot mig hela tiden.
Fick lov att hoppa in i buren så att han skulle vilja gå in.
Så där satt vi sen, i buren, pussade på han och sa hej då.
Hann knappt resa mig och ta ett steg ur buren så började han skrika.
Sånt där skrik som varje hundägare inte vill höra.
Ett sånt där panik skrik och lämna mig inte skrik.
Det gjorde ont i både öronen och hjärtat.
Brast i tårar direkt och klarade inte av att titta på han så gick ut direkt.
Hörde han ända ut fastän det var 3 dörrar emellan.
Ringde till dom på kvällen och då hade han fått mer smärtstillande och även fått lugnande.
Han hade inte slutat skrika efter mig och hade väl nästintill panik så det va väl lika bra.
Han hade varit däckad i flera timmar och sovit.
Fredag 19 juli.
Idag har de sövt Kiro och tagit prov på ledvätskan i benen.
Han får smärtstillande via dropp, han kan gå bättre än igår men han är fortfarande riktigt dålig.
Han hänger med bättre i allmäntillståndet och en ung skötare har fastnat för honom och han för henne så han trivs bra med henne.
Läget är fortfarande kritiskt istället!
Vad är det för fel då?
Jag läser läser läser och allt jag hittar är negativt.
Jag vet att det inte behöver sluta illa, MEN chansen finns ändå att han inte kommer kunna fortsätta att leva.
Jag mår skit rent ut sagt och jag vill vara förberedd på det värsta så därför har jag googlat MASSOR!
Veterinären ringde idag och berättade om Kiro.
Ska förklara så bra jag kan men det är svårt så klipper in fakta om allt.
1. Kiro har en väldigt kraftig borelia infektion. Han kommer att behandlas i MINST 21 dagar för det.
2. Han har även ett annat fel.
Kiro har en sjukdom som heter ”immunmedierad polyartrit” som har triggats igång pga borelian. Sjukdomen har satt sig på hans leder och därför började han halta på ena tassen i 3 dagar och 4 dagen haltade han på en annan tass och man såg nästan inte vilken tass han var halt på.
3a. Polyartrit = Ledinflamation i flera leder.
3b. Immunmedierad = Orsakas av fel i immunförsvaret.
4. Med immunitet menas vanligen att man inte är mottaglig för en viss smittsam sjukdom. I ordet autoimmun står däremot immun för immunmedierad sjukdom, det vill säga en sjukdom orsakad av (fel i) immunförsvaret.
Normalt skall immunförsvaret respektera allt som är normalt i den egna kroppen. Autoimmuna tillstånd beror på misstag i immunsystemet som leder till angrepp på vissa av kroppens egna, friska celler.
En autoimmun incident (sjukdomsutbrott) drabbar vanligen bara en enda bestämd vävnadstyp. Felprogrammerade skyddsceller och/eller skyddsproteiner uppfattar vävnaden som fiende fast den tillhör den egna kroppen.
Huden, levern, lederna, njurarna och sköldkörteln är vanliga offer för sådan felprogrammering.
Även om det finns en genetisk disposition hos vissa hundar är det ofta någon utlösande faktor såsom t.ex. infektion, läkemedel som gör att sjukdomen bryter ut. Sjukdomen drabbar ofta unga vuxna och medelålders hundar (ofta ca 2-6 års ålder). I vissa studier är det beskrivet att tikar drabbas i högre utsträckning än hanhundar.
Symptomens svårighetsgrad är beroende av hur kraftig nedbrytningen av röda blodkroppar är och hur lång tid det tagit för sjukdomen att utvecklas. Sjukdomens utveckling kan gå mycket fort och vara livshotande. Snabbt insatt intensivvård är då nödvändig. Hos en drabbad hund kan man se bleka slemhinnor, trötthet och apati. Ibland ser man även feber, matvägran, kräkningar och/eller diarré, förstorad mjälte och/eller lever och ibland även ikterus.
Lördag 20 juli.
På lördagen ringde vet och sa med exakta ord ”Kiro har svarat JÄTTE bra på behandlingen och jag ser ingen anledning till att han ska vara kvar tills söndag. Tycker han absolut kan få åka hem idag”
Jag började gråta direkt, jag hade verkligen målat upp det värsta då vissa hundar inte svarar på kortison behandling.
Då måste man ge en cellgifts liknande behandling som är extrem, jag är inte en person som låter mina djur gå igenom vad som helst.
En hund ska inte behöva gå igenom cellgifter och inte kunna vara hund.
För mig är det otroligt viktigt att en hund ska vara JUST HUND!!
Men nu hade han svarat extremt bra så det va bara att åka hem från mamma och hämta upp Monica som ville med!
Väl på Strömsholm så fick vi vänta 45 min på att få ut honom.
Trodde jag skulle bli tokig, ville ju bara pussa och krama på min prins!!
Jag trodde han skulle gå stelt, möjligtvis halta liiiite fortfarande och inte må prima!
När hans favorit sköterska kommer ut med honom så ser jag inte ett fel på honom!
Han hoppar och studsar av glädje, pussas, gosar, pussas igen, kramas och pussas igen fördelat mellan oss 3 kvinnor!
Det går inte ens att beskriva min lycka jag kände då.
Han såg HELT normal ut!!!!
Skötaren va jätte snäll och Kiro hade verkligen fäst sig vid henne, hon hade varit där för honom i buren när han vart så förstörd av att jag lämnade honom där.
Så hon hade haft han i sitt knä och myst med honom.
Dagens ros hade lätt gått till henne!
Väl hemma var han precis som vanligt.
Det ända man märker av är att han är mer törstig och kissar ordagrant 1 min och dessutom så kissar han ofta.
Så det är många kissturer men som tur är står ju altandörren öppen hela dagarna!
Han äter medicin morgon och kväll, två olika sorter.
Borelian behandlas i 28 dagar minst.
Kortisonet som är mot lederna ska han äta minst 3-6 mån men det kan hända att han måste gå på ett mini dos resten av livet.
Det kommer vara lite knepigt när man ska trappa ner och hitta rätt dos men det ska nog gå bra!
Kostade: Nästan 6000 kr på Strömsholm efter direktreglering, dock bara en uppskattad reglering då det va en lördag så har vi otur så får vi betala mer.
På Apoteket kostade det nästan precis 900 kr.
Söndag 21 juli.
Kiro mår toppen, kissade mycket inatt dock men det var jag förberedd på.
Han har fått sovit i sängen inatt 😉
Pernilla och Kiro 