Fick en chock idag när två av mina kattungar som skulle flyttat och bott ihop inte längre har kvar sitt hem.
De har varit tingade sedan de va typ 2 dagar gamla och är snart 7 v och sen helt plötsligt har dom inget hem?
Det känns konstigt då jag har varit så trygg och känt mig så tillfreds med att de ska få ett bra hem med bra ägare och just att dom skulle fått bo ihop.
Hatar när det blir så här och hatar att jag blir så besviken.
Danne fattar inte varför jag vart så upprörd när jag fick beskedet och tyckte att det va väl bara att sätta ut dom på blocket.
ALDRIG! För mig är dom familjemedlemmar och jag litar inte på vem som helst och vill veta vilka personerna är som ska ta hem mina små bebisar.
Så därför blir jag besviken när allt jag trott sedan inte blir av.
Disel får nog stanna hos oss tillsammans med mamma Billie och brorsan Dino.
Bara stackars Doris kvar, hoppas verkligen någon jag känner/vet vilka dom är kan ta henne.
Har kanske några st som är intresserade.
Det blir nog bra till slut. Vill verkligen att Doris ska få sällskap i alla fall, hon passar inte som ensam katt alls, hon är den som jämt vill vara bland alla syskon!
Jag har även tagit ett tufft beslut tror jag, inte helt hundra än.
Men jag tror jag får lov att inse att Kissen inte längre trivs hos oss.
Hon trivs med oss människor men inte med andra katter, inte ens sin dotter Billie.
Det sårar mig verkligen då jag verkligen älskar den katten, kissen är helt underbar och speciell på alla sätt och vis! Men hon vill verkligen inte komma hem längre, mycket pga kattungarna men hon gillar inte ens att vara hemma pga Billie heller.
Fy, jag hatar sånt här. Att välja bort ett djur.
Vi har ju haft henne sedan 12 v.
Helst vill jag verkligen att hon ska bo hos mamma och Micke. Hon älskar verkligen livet på landet och det stora huset.
Men deras katt Elvis kommer hem mindre då, krångel katter va fan.
Kan inte alla älska alla bara haha 🙂
En bild på Disel
En bild på Doris
En bild på mattes fina prinsessa Kissen